Faktiskt. Börjar få lite julkänsla trots allt. Jag lider något oerhört av att inte få ha min älskade mamma hos mig. Och vid högtider som jul, barnens födelsedagar blir det extra tufft. Nu är det den tredje julen som ska firas. Den andra utan mamma i livet. Hennes sista jul hade vi precis haft maginfluensa och hon hade just avslutat sin strålbehandling, så hon hade absolut inget immunförsvar då. Och vi ville inte chansa. Varför? Undrar jag idag. Det spelade ju ändå ingen roll. Hon fick ju inte leva iallafall. Midsommar 2009, det var då hon tog sitt sista andetag. Midsommar 2010 hade bägge barnen vattkoppor- som tur var- för då kunde vi inte göra något. Hade nog inte fixat det..
Lev livet med ett leende, det blir lättare då. Så sa en väns lillasyster som inte fick bli mer än 20 år. Samma otäcka sjukdom som min mamma. Den jävla helvetes cancern. Igår har redan varit, i morgon vet vi ingenting om ännu. Lev idag.
Och jag försöker göra det. Adventsstjärnorna är uppe på altanen. I morgon ska det städas och fejas. Ja fortsätta. Jag har börjat idag. Men vårt hus är så enormt stort så jag tar det över två dagar. fredag och lördag ska det adventspyntas och bakas. Ja just jäklar. Hallen skulle spacklas och slipas och målas med. Imorgon. Helst igår. Och det skulle ju göras innan städningen. Och innan adventspyntandet. För man vill ju inte göra fint och sen slipa. Eller kanske man kan låtsas att slipdammet ska vara där. Som en snödekoration. Hmm...
Sys ska det med göra! Linus och Elvin, era muddjeans är på g. Tro det eller ej.. Ni får dom före jul. Mamma Anna kanske vill slå in dom i paket. Lite mera glögg först.
Sen ska jag sy lite. Eller spackla, eller så..
Förresten, Nisse, pappas katt kom hem igår efter ÅTTA månader ute på vift! Smått otroligt!
Kram!
