Katten Freddie tycker det är fruktansvärt orättvist attinte hon får vara med på bild, så då knallar hon helt
enkelt RAKT över kläderna som ska fotas i gräset.
Singoallatunika till Lisen i 98/104 med matchande sjalett. Tyg från Allt om Handarbete.se
Singoallatunika till Lisen i 98/104 med matchande sjalett. Tyg från Allt om Handarbete.se En liten giraffklänning är sydd till Lisen med i 98.
Molnmuddisar! I morgon kommer det nog lite mer brunt molntyg.
Visst är det härligt ihop med turkost?? Molntyg från Gunilla Axén och mudd från Stoff och Stil. Mössan är sydd i samma tyg som mudden!
En solig kille något molnigt klädd..
En solig kille något molnigt klädd..
Denna klänning har flyttat till Gotland! 2 små tjejer på samma kalas
sprang runt i varsin sådan. Hoppas vi får se någon bild på det
Ett litet avslut på detta inlägg. Jag har sytt en hel del på sista tiden. Jag har jobbat med att komma ifatt med alla beställningar. Har legat efter jättemycket. Det har varit sittdynor, jeans och klänningar. Har ej fotat allt då mycket är samma som funnits innan. Däremot orkar jag inte blogga så mycket. Vi har nämligen fått det hemska beskedet om min mamma som är sjuk i cancer och som sitter i hjärnan att "det finns ingenting mer vi kan göra..."
Ett litet avslut på detta inlägg. Jag har sytt en hel del på sista tiden. Jag har jobbat med att komma ifatt med alla beställningar. Har legat efter jättemycket. Det har varit sittdynor, jeans och klänningar. Har ej fotat allt då mycket är samma som funnits innan. Däremot orkar jag inte blogga så mycket. Vi har nämligen fått det hemska beskedet om min mamma som är sjuk i cancer och som sitter i hjärnan att "det finns ingenting mer vi kan göra..."För 6 veckor sedan opererades hon. En mycket lyckad operation där man fick bort tumören med god marginal. Sen... på 5 veckor...har det kommit 3 nya tumörer, och den ena är 3x4 cm. Hur i helvete kan något växa till 3x4 cm på FEM VECKOR....Det är så sjukt...
Det är så ofattbart. Och sånt här händer ju bara andra, det händer ju inte mig och min familj. Men nog fan gör det det. Det händer och jag kan inte göra ett jävla skit, bara se på hur min älskade älskade mamma blir svagare och svagare.
Jag vet en läkare som kommer att få ett långt brev + en anmälan mot sig. När mamma sökte pga av konstiga attacker förra våren, som alltså har varit epileptiska anfall, sa läkaren att "det har nog bara varit lite mycket nu"... för hon hade haft en seg lunginflammation innan.
Det har nog bara varit lite mycket ja.. Om den där jävla läkaren hade skött sitt jobb hade mamma kommit in på behandling SEX MÅNADER TIDIGARE. Fy fan..
AT-läkare däremot är underbara. De tar inga risker.
Mycket tid tillbringar jag hos mamma på lasarettet nu, men jag stänger gärna in mig och syr. Så kör på med beställningar nu! jag behöver hålla mig sysselsatt, för annars blir jag GALEN...
Jag älskar dig mamma, puss!
4 kommentarer:
Kram, vet att du behöver några såna även om det inte förändrar situationen...
Sänder en kram fylld med styrka, mod och omtanke till dig och din mamma!
Det är som du säger, man tror bara att det händer andra, men genom att läsa andras sybloggar och om deras/din mammas sjukdomar börjar jag smått inse att det kan hända vem som helst, även mig/oss!
Jag känner ju inte dig, men har följt din blogg länge...
Mina tankar är med dig och din familj! Hoppas att din mamma slipper ha ont!
Kram på dig!
Väldigt många fina kläder för den delen!
Gillar tyget med hästar på extra mycket!
Skicka en kommentar