Liam hamnade mitt ibland alla tre katter i morse. Vrålhungriga nästintill utsvultna, eftersom de helst måste ha en och annan klapp innan det går att äta. Och jag går inte upp och ger dom klappar mitt i natten bara för att de ska kunna äta. I samma ögonblick som klockan ringer, nästan innan, sitter den orangea Lille Tjocke precis nedanför sängen och stirrar: "Seså, nu går vi ner och äter mat.."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar